mickan in world

Jag har verkligen ingenting spännande att delge er för tillfället, den här veckan har mest gått ut på att inte göra av med så mycket pengar... jag gjorde liksom lite för mycket av det i helgen... Men imorn får jag lön så då blir det åka av!Jag börjar dock bli ganska bra på det här med att ha kul med små medel, det finns några nyckelregler:1. Läs alla gratistidingar! Dels e dom gratis, dels står det om allt som händer, när och var det är gratis/billigt. I söndags nosade jag upp en gratis festival och i tisdags gick jag på bio för fyra euro tack vare gratistidingar!2. Ha alltid med studentkortet. Även om det är svenskt och har gått ut, det funkar!3. Gå på museum. Nästan alltid gratis, trevligt, torrt (om det regnar) och de har bra toaletter.4. Ta med matsäck. Jag äter gratis hemma.. inte ute. Lika bra att ta med hemma när man går ut!5. Knalla Grafton Street, det är alltid gatuartister där.. riktigt bra gatuartister, också är människorna så häftiga.. japanska punkare, engelska hovdamer, holländska narkomaner.. you name it.6. Bli bjuden. Funkar på krogen och har man riktig tur kan det ju komma med både trevligt sällskap och kanske en gratis måltid veckan efter.7. Skaffa massa kompisar. Promenader långa kafétimmar över en (!) kopp te blir jättehärligt och billigt när man har bra kompisar omkring sig.Så nu har ni min vecka i ett nötskal.. ikväll ska jag ut på puben, The Celt, med två polare och smutta på en öl i två timmar, snacka strunt och lyssna på The Hounds of Chulainn (Conors brors band, där jag har lite kompisar). Imorn har jag min första lektion i modern litteratur och sen blir det en helkväll!Håll mig uppdaterad om vad som händer därhemma! 

Idag har jag varit borta langre hemmifran an jag nagonsin har varit tidigare. Det kanns! Jag borjar komma in i den har stan och i jobbet. Jag borjar gora mig ganska hemmastadd har. Den har veckan har det tva ganger hant att jag stott pa nagon jag kanner pa stan. Det kanns som man borjar gora ett litet avtryck har nar man traffar kompisar av en slump, da kanner man ju nagra stycken!Forsta delen av veckan var ratt lugn, jag akte fram och tillbaka till UCD ett par ganger for att fixa med min kurs som jag ska borja pa fredag. Efter lite trixande hittade jag till slut en jattebra kurs i modern litteratur pa Baldoyle Collage of Further Education, sa nu sitter jag i skolbanken mellan 10 och 12 varje fredag. Verkar som jag inte kan halla fingrarna borta fran skolbockerna, man maste ju gora natt forutom att dricka ol nar man ar har. Aven om oldrickandet ar en djupstudie i den irlandska folksjalen!I torsdags var jag ute med Linnea. Vi borjade pa Porter House och testade en nyhet, jordgubbsol! Det var faktiskt riktigt gott. Jag ska ta med LInda ut pa en jordgubbsol nar hon kommer hit och halsar pa, det ar nog snappet battre an lolliewater. Linnea och jag pubhoppade lite och tog oss en ol har och dar och kande pa stamningen. Till slut hamnade vi pa en austrialiensisk pub som passande nog hette Down Under. jag tankte pa dig da Jossan, alla gick omkring i cowboyhattar med Foster's tryck och sa Howdy! och annat clychigt. Alltsa ett riktigt trevligt stalle! Vi blev upplockade av ett gang svenskar som pluggade pa Dublin Business School och de tipsade om en studentfest pa en bar som heter Turk's Head, sa vi drog dit och hade en riktigt trevlig kvall till latinorytmer och chachacha. Jag fick dock en aning daliga vibbar av den ena svenke killen, en danderydsbo som pratade med Liidingo i:n och hade backslick. jag borjade fundera pa om det var inte det jag ville komma ifran nar jag flyttade hit?Pa fredagen var det Coffee Morning pa Otties skola. Det ar en chans for alla hemmafruar att komma ut och traffa andra hemmafruar. Jag gick dit pa vinst och forlust for att kolla om det mojligtvis kunde finnas nagon annan aupair dar. Det blev vinst! Jag traffade en amerikansk tjej som verkade jattetrevlig och vi snackade en god stund och bestamde att vi skulle ta en ol pa lordagen. Goda scones fanns det ocksa!Jag hade egentligten bestamt att jag skulle spendera dagen med Linnea pa stan, men hon ringde in sjuk sa jag bestamde mig for att flyga solo. Jag hade en otroligt trevlig eftermiddag, besokte National Library (med utstallningar om Yeats och Ibsen och stans finaste toaletter), jag var pa Hugenotts kyrkogarden och vandrade runt Grafton Street och South Street Market (underbar innomhusmarknad) och var allmant munter. Pa kvallen var jag barnvakt och hade ratt trakigt, men jag kollade pa Zoolander med tjejerna vilket var ratt mysigt.Jag var barnvakt hela lordagen ocksa vilket inte heller var nagon hit, tjejerna vill bara spela datorspel och se pa TV sa jag vandrar mest omkring och smastadar och servar dem med mat. Men pa kvallen var jag ledig och Sara och jag slog pa stort och gick ut och at middag. Allt ar sa otroligt dyrt har, till slut hittade vi ett hyfsat mysigt stalle dar vi kunde kopa en halv pizza for 6,50 euro. Hutlost! Vi lyckades i allafall snacka till oss lite extra portioner eftersom vi fick fel pizzor, nagot som vi (behandigt nog) inte upptackte forran efter att vi atit halva pizzan. Hahah! Vi vandrade runt en stund och letade efter att trevligt stalle att ta en ol och hittade en mysig bar pa Aunger Street dar vi bade kunde se varandra, sitta ner, prata och fa en ol for ett vettigt pris. Vi hade riktigt trevligt och ingen av oss var sarskillt sugna pa att ga hem sa vi gick vidare och snubblade over ett riktigt fynd. Whelands hette det och det var en kombinerad, bar, pub nattklubb, vad du vill. Riktig, riktigt bra rockig musik, uteservering, lagom billig bar, urtrevliga manniskor av alla sorter, massa intressanta manniskor. Och riktit rivigt dansgolv. Kort och gott, det basta stalle jag varit pa och det ar tydligen ett av Dublins hetaste stallen, aven om det knappt fanns en turist dar. Jag och Sara roade oss i alla fall kungligt och pratade med massa intressanta manniskor, blev bjudna pa drinkar till hoger och vanster och dansade tills natten blev till dag.Sondagen spenderade jag med en annan svensk aupair som jag hittat har, Patricia. Trevlig men smatt overenergisk, aven for min smak. vi hade i alla fall en riktigt trevlig dag. Vi akte sightseenbussen runt Dublin for att fa ett grepp om stan. Solken sken och vi satt utomhus pa bussens overvaning och njot i fulla drag. Man kan hoppa av och pa bussarna sa mycket man vill och vi hoppade av i Phenix park (som ar Europas storsta park) och vandrade runt en stund och sen at vi var medhavda picknick pa den irlandskt supergona grasmattan, solade ansiktet och tittade pa killar som kastade frisbee. Rena rama himmelriket. Pa eftermiddagen gick vi till Smithfield Street och hangde pa en gatufestival som jag last om i tidningen, Eurocultured Dublin. Vi dansade lite flamenco och spanade in standen dar de salde internationell mat. De hade svenska vafflor! Vi traffade ocksa pa Conors bror Barry, Joseph och April och pratade en stund med dem. Igar kvall var jag sa trott som man bara kan vara efter en riktig utekvall och en dags sightseen, Bengan och Bea vet vad jag talar om, och jag hade tur for Sven (Ebba och Otties pappa) hade forbrett en riktig kalasmiddag. Just vad jag behovde! Jag at mitt livs forsta musslor och maste, till mammas stora gladje, erkanna att det var riktigt gott. Imorse var jag uppe klockan sex for Sven och hans polare, som bor har till tisdag, ville ha Full Irish Breakfast, dvs bacon, agg, potatis, tre sorters korv (bla tva sorters blodkorv) och vita bonor. Man kan bli illamaende for mindre klockan sex pa morgonen!Over and out. Mickan

Hoppas bilden funkar!

Jag har tagit lite bilder som jag tänkte lägga upp men jag kan inte få det att funka. Ni får hålla till godo med min lilla veckoberättelse så länge så hoppas jag att det ska funka snart. Puss

Det har varit en riktig berg- och dalbane vecka på den gröna ön, den har bjudit på det mesta! På måndagen var jag trött och lite bakis, gick upp 6.30 (som vanligt), och tog Ottie till skolan och gjorde allt jag var tvungen att göra, men sen somnade jag om och sov typ bort hela dagen, tills det var dags att hämta Ottie och laga middag. Hyfsat slapp dag alltså.På tisdagen var jag lite deppig och ringde min kära mor för lite peptalk, vilket hjälpte! Jag fick ändan ur vagnen och ringde Maria, en av de svenska tjejerna, och vi  sågs i stan, gick i affärer och tittade på Trinity Collage. Det är verkligen fint! Man blir helt akademisk bara av att gå in genom portarna. På kvällen var jag barnvakt och Conor kom förbi och åt middag med oss (Ceasarsallad) och sen såg vi på Liftarens Guide till Galaxen och skrattade hysteriskt i en och en halv timme. På det hela taget en riktigt trevlig dag, trots dålig början.På onsdagen var jag pragmatisk. Gjorde allt synnerligen effektivt och vann lite tid till att åka in till Dublin och äta lunch med Maria. Vi utforskade norra Dublin, runt O´Connell Street och hittade lite trevliga smultronställen. Sen åt vi burrito på samma foodcourt där vi var första kvällen med skolan. Det är skönt att ha en tjejkompis att bara snacka strunt med! Kvällen var lugn med barnvaktsduty.På torsdagen var jag fångad. Ottie var "sjuk" så jag fick inte lämna huset, mer än för att handla lite mat, fram till Lena kom hem vid sex. Tråkigt! Men jag gjorde faktiskt en upptäckt på vägen till affären. Jag tog en liten omväg, ville dra ut på min enda chans till frisk luft och så såg jag plötsligt en liten mässingsskylt på ett hus. Au pair Dublin, stod det. Jag kände att skylten talade till mig, så jag vände på klacken och gick in utan att riktigt veta vad jag ville. Det visade sig dock att huset var en skola för au pairer och att de hade en hel del au pairer i området. Intressant! jag fick löfte om att få sätta upp en liten lapp i kafeterian, typ kontaktannons. det kan ju vara nått? Eller? Det vore i alla fall praktiskt att skaffa sig en vän som jobbar samma tider som jag och som bor här i närheten.På kvällen, när jag slapp ut ur mitt husliga barnpassningsfängelse, gick jag ut med Maria och Linnea på Porter House. Jag drack mitt livs första Irish Coffe, vilket var en oväntat angenäm upplevelse, och sen var vi på ett hyfsat tomt Q-bar i tio minuter innan vi bestämde oss för att gå till The Celt där Conor spelade. det var en lugn kväll och vi tog en öl och njöt av stämningen och musiken. Jag träffade Conors bror Barry för första gången, han är tydligen något av en legendar för han har blivit portad från flest folkmusikfestivaler av alla i deras kretsar. Kul snubbe i alla fall!På fredagen var jag hurtig. När jag vaknade var det helt klart ute och efter att jag lämnat Ottie i skolan gav jag mig ut på en joggingrunda. Jag sprang åt andra hållet än jag gjort innan, söderut mot Dalkey och Killayne Beach. Jag sprang på en kustväg högt uppe på en klippa och såg solen gå upp över det klarblå vattnet och över Dalkey Island, som är en typiskt irländsk, helt smaragdgrön ö med ett Martello Tower som tronar högst upp. Nu förstår jag varför irländarna skriver så många sånger om Paddy´s green shamrock shores! Efter att jag snabbt gjort allt som behövde göras satte jag mig en stund i People´s park och njöt av solskenet, jag hade t.o.m. min sommarkjol. Jag satte också upp min "kontaktannons" vilket var lite av ett lågvattenmärke faktiskt.På eftermiddag åkte jag ut till UCD (University Collage of Dublin) för en utlovad guidad tur. Det känns lite kul att kolla in universiteten här, man vet ju aldrig vart man hamnar när det är dags att sätta sig i skolbänken. Conor, som pluggar på UCD, tog mig alltså på en liten inside tour. Jag kan säga en sak: Det är stort! Jag hade gravt underskattat den biten, 20 000 studenter pluggar här och området är stort som en flygplats och har restauranger, barer, pubar och affärer. Allt! jag gick vilse ganska omgående efter det att Conor gått till sin lektion. Jag kollade dock in den samhällsvetenskapliga delen och fick en liten inblick i antagningar och annat av en hjälpsam infokvinna. Förlorade också stort mot Conor i biljard på en studentpub, vilket ifs inte borde överraska någon.På kvällen följde jag med Lena och barnen till Bullock harbour och vi åt underbart god fish and ships och picknickade på klipporna och såg på båtarna som gled förbi. riktig mysigt. Sen tog jag DART-tåget till Howth som ligger norr om Dublin och jag mötte upp med Conor och några av hans polare, som tydligen hade ett rockband som heter Sick Boy. Någon som känner till? Bra, rockig pub dock och vi hade en trevlig kväll.I lördags var jag nyskapande. Jag hade nämligen fått svar på min kontaktannons och mötte upp med en tyck au pair som hette Anna-.Lena. Där gick jag dock på en nit. Tråkigare människa får man leta efter! Tycker dock att jag gav henne en chans, vi promenerade i två timmar, men det var inte roliga två timmar! Fick dock lite tips om var de andra au pairerna brukar gå, det kan ju vara bra att veta.Jag hade ställt in mig på en lugn kväll, men just när jag satt mig i soffan ringde Conor och sa att han skulle spela i TV och han undrade om jag ville följa med. Det lät ju skoj så jag satte mig på bussen. Lite bakgrundsfakta är att det igår (söndag) spelades final i Gaelic fotball och det är i princip den största sporthändelsen på Irland. Större än både VM och OS. Conor skulle spela på Irländska RTV1 (som är som ettan i Sverige) i ett program som heter Up for the match och som föranalyserar matchen. Japp så där stod jag bakom kulisserna och tittade på, det var rätt spännande, och jag morsade på flera stycken irländska kändisar som jag inte hade någon aning om vilka de var. Det var dock rätt skoj, för de spelade playback och Conors kompis Joseph som spelade flöjt var lite nervös så han hade tagit sig några pint innan sändning. Ni vet hur det är på TV, när ett visst instrument spelar solo så zoomas den personen in, så också här, bara det att Joseph glömde bort att spela. Så fljöten spelar och där står Joseph i bild utan att för ett ögonblick ha flöjten i munnen. Otroligt, det där med självspelande flöjt! Vi sa dock åt honom att hävda att det var med flit och se det som en revolt mot TV-bolaget eller nått sånt. Roligt var det i alla fall, oj va vi retade honom sen!På vägen ut såg vi värsta pressuppbådet och det visade sig att de hade någon fotogrej med pokalen till matchen, Sam Maguire heter den. Conor och Joseph fick i alla fall ett foto med sig och pokalen och de var helt lyriska efter det. Det var typ det största som hänt dem och nu är jag deras hjältinna för det var jag som tog kortet.På söndagen var det matchdags och alla var helt uppskruvade fastän det inte ens var Dublin som spelade, utan Kerry mot Mayo. Alla hade matchtröjor och band med lagens färger och jag bestämde mig för att hålla på Mayo, mest för att de var lite underdog, Kerry är lite som Manchester United här. Vi såg matchen på the Celt, Kerry vann, och alla var jätteglada ändå. Stamningen var hög! Jag mötte upp med Maria, Ellinor och Ellinors kille Noel efter matchen och vi gick ut och tog ett glas vin och snackade. Med oss var också deras lite eller förresten mycket knäppa inneboende som hela tiden söker konflikt med utspel som; homosexuella är skit eller incest är toppen. Jag hade en aning svårt för honom om ni förstår. Igår underhöll han oss med en historia om hur han kvaddat sin mors bil när han körde full och sen ristat in meddelanden på den och skyllt på ett ungdomsgäng, Trevlig snubbe, den där Joe! ush! Jag tog en tidig kväll, mest för att slippa honom, men jag var också riktigt trött. Jag sov så gott i natt!Idag (måndag) är jag faktiskt ledig för Lenas man, som i vanliga fall bor i Sverige är här och hälsar på, så han tar hand om barnen. Jag har en riktigt skön och slapp förrmiddag. Nu ska jag läsa allt jag kan komma över om valet. Det blev en ganska lång rapport om min vecka. Hoppas ni inte somnar nu! Puss på er alla, jag saknar er!

Jag har haft en urharlig sondag! Jag var ju barnvakt hela helgen fram till sondag vid 12 sa jag bestamde mig for att gora det basta av sondagen. Forst var jag inne i Dublin och fikade med en polsk tjej, som Lena (mamman) teamat ihop mig med. Hon var verkligen en riktigt haftig tjej, en citychic! Hon ar 26 ar och jobbar pa ett jattebra jobb, reser hela tiden, har bott i massa olika storstader och pratar jattefort och jatte energiskt. Hon var lite av mitt drom+framtidajag! Jag kande mig riktigt sex and the city, dar vi satt energiskt pratandes pa overvaningen i ett chict cafe, med hela Dublin brummande under oss. Aneta fick mig helt inspirerad och pa toppengott humor, jag kannde mig grymt redo att kasta mig in i aventyret och ta staden med storm!

Nu hittade jag öäå! Hurra!

Eftermiddagen ägnade jag åt att utforska Dublin. Jag gillar verkligen den här stan! Överallt finns det pubar, cafeer, restauranter, små butiker och nya upptäckter att göra. Jag hittade en häftig liten marknad med lite alternativa kläder, rökelse, örtteer och torkad frukt som jag genast kärade ner mig i.
Sen spenderade jag en god stund med att glo på alla Dublins gatukonstnärer. Här är de faktiskt duktiga, jag tittade på levande statyer, gatumålare och säckpipeblåsare så att det skulle räcka till en hel cirkus!

Runt 5-tiden mötte jag upp med Conor och vi gick och åt middag på ett rätt trevligt kebabställe, fast kebaben här är inte alls som den svenska, den svenska är mycket godare. Sen gick vi in och tog en öl på en pub där han brukade spela musik innan och lyssnade på hans gamla band och morsade på ett par av hans polare. Riktigt trevlig stämning, vi körde roliga drinklekar som jag ska lära er sen!
Vi hade pratat lite löst om att vi skulle gå på salsalektioner, men nu gjorde vi slag i saken och gick till Samsara bar där de har salsalektioner på söndagar.

Alltså mi primero salsalektion! Jag hade ju alldeles glömt bort hur dålig jag är på att dansa! Alla dessa plågsamma gympatimmar och jag har förträngt att jag inte har någon direkt danstalang. När jag dansade med Conor gick det bra, han var ju lika dålig han. Men sen var det dags för partnerbyte och jag hamnade med en uberseriös latinamerikan som hela tiden skrek, I AM THE MAN! I LEAD! Men gud va kul jag hade!!!! Jag skrattade mig halvt till döds och vid timmens slut hade jag ändå fått till en ganska hyfsad chachacha, tyckte jag i alla fall.
Kvällen fortsatte med varsin Cuba Libre och sen knallade vi iväg till en lite mer hjärtlig och bullrig, irländsk pub där Conor spelar nuförtiden. Han kände typ alla där och vi fick gratis öl av den mycket exentriske pubägaren. Conor hoppade in en stund och spelade med bandet och han fick stående ovationer, jag visste det inte men han vann tydligen VM silver i boerum, som är en irländska trumma  och är lite av en kändis i folkmusikkretsar. Alla blev också helt till sig över att han hade en Swedish girlfriend, jag försökte tala om att de hade fått allt om bakfoten, men det gick inte riktigt hem. Så till slut skrattade jag bara med dem, det är oftast den bästa medicinen! Vi hade i alla fall jätteroligt!

När jag skulle hem hade tågen slutat gå, fastän jag hade varit mycket noga och varit inne på hemsidan och skrivit uppp vartenda tåg. Tydligen visade hemsidan gammal info.. typiskt irlandskt! Så jag fick ta taxi hem, vilket kändes en aning surt, men det var det värt för jag hade verkligen en toppenkväll!

Rapport fran Dublin. Vadret har varit stralande vackert i tva dagar och jag har nastan blivit solbrand. I torsdags var Conor har och halsade pa, for alla er som inte vet vem det ar sa ar det en irlansk folkmusikspelare som jag traffade forra gangen jag var i Dublin, Bea och Bengan vet precis vem det ar. Vi hade en jattetrevlig dag som vi mestadels spenderade promenerandes i solskenet. Han bjod pa lunch pa ett liten lunchrestaurant som heter Harrys och som jag har spanat pa i nagra dar. Det var kul att vara med en jamnarig, har inte traffat nan sen jag akte fran Sverige. Vi ska ses pa sondag igen och da ska vi ta en tur inne i sjalva Dublin. Igar hade jag mina sista lediga timmar pa ett tag, nar Ebba och Ottie var i skolan, sa jag passade pa att ta en forsta svang in till Dublin city. Ville dels kolla hur DART-tagen funkar ocksa ville jag ha lite omvaxling och kolla in la Ciudad! Jag gick av vid Tara station och vandrade langs med the Liffey (floden) tills jag kom till de valbekanta neighbourhoodsen i Temple Bar. Jag tog en liten nostalgirunda forbi Oliver st. John's Gogartries (dar jag bott bada gangerna jag varit i Dublin) svangde upp forbi Starbuck's (frekvent anvant bakisstalle), trallade upp for Grafton Street och kopte en harspray pa Boots. Nar jag kom upp till St. Stephen's Green horde jag att nagra tjejer snacka svenska, sa jag haffade dem och det visade sig att de kom hit i mandags och att de skulle stanna har till jul och jobba. What do you know!? Jag snackade med dem en stund och vi bytte nummer. Synd att jag ar barnvakt bade ikvall och igarkvall for de fragade om jag ville med ut. Jag hoppas pa nasta helg!Igar var jag med Ottie och Ebba pa bio for ovrigt. Vi sag John Tucker must die, en hyfsad highschoolrulle.Nu maste jag kila, ska lamna Ottie hos en kompis.Just det, jag anmalde mig till en kurs i creative writing igar. Tio veckar 2h per vecka, hoppas att det blir skoj!

Life goes on in Dublin... Jag börjar komma in i gängorna, hittar till alla två skolor som jag hämtar och lämnar på.. Jag är också en hjälte i köket, har lyckets med både fläskpannkaka och grönsakspaj, ikväll blir det köttfärssås. Som ni kanske förstår av min maträttsutläggning har det inte hänt särskilt mycket än. Jag bidar min tid.
Jag upptäckte Dun Laoghaire by night i förrgår, alltså jag tog mig en joggingrunda efter mörkrets inbrott, mycket spännande. Det är faktiskt riktigt vackert här.. det finns en stor hamn och om man springer ut på piren så kan man sitta under fyrtornet och se ut över ljuset från hela Dublin på andra sidan vattnet. För att fullkomliggöra "Lady och Lufsen"-stämningen står det en man med banjo och skrålar romantiskt bakom muren. Jag har också upptäckt ett trevligt café som jag har gjort till mitt stammiscafé, dvs jag har varit där två gånger. 
Idag åkte Lena (mamman) och Margatera (mormorn) hem till Sverige och blir borta till söndagmorgon, så jag är heltidsbarnvakt tills dess vilket är en aning trist, ingen partyhelg för mig. Men på söndag ska jag åka in till Dublin, jag ska gå och fika med en potentiell kompis som Lena teamat upp mig med. Vi får se hur det går.
Annars kan jag rapportera att jag dragit på mig den obligatoriska Dublin-förkylningen och snörvlar som attan och har ont i halsen. Inte kul, det hämmar mig en smula. Dessuton har jag skurit mig i pekfingret och bränt mig på lillfingret. Annars är det finfint!
Just det, internet suger här, så det är därför jag studsar in och ut på msn. Ni får stå ut med det.

Första dygnet i Dublin är till ända och det har varit ett roligt men hektiskt dygn. Jag blev hämtad av familjen på flygplatsen igår och slogs direkt av hur trevliga de var. Ottilia, som är nio år, formligen slängde sig om halsen på mig och började genast fråga om när jag skulle lära henne spela fotboll. Lena, som är mamman i familjen gör verkligen allt för att jag ska känna mig som hemma och mormor Margareta har visat mig runt i byn hela dagen idag. Huset är verkligen urmysigt, och mitt rum är en dröm, den är som en egen lägenhet (nästan), jag har i alla fall soffa, tv, öppen spis och havsutsikt. Inte illa pinkat! Idag har jag mest gått hela dagen, kollat in byn (som hade misstänksamt  många slaktare och apotek, men annars var riktigt trevlig), hämtat Ebba, tolvåringen, (blyg och smart tjej) i skolan och väntat vid fel dörr i en halvtimme i regnet ( det misstaget gör jag inte om) jag har också varit på öppet hus på en skola här i närheten, jag funderar på att ta en kvällskurs. Tyvärr verkar det inte finnas något fotbollslag här, det närmaste jag kunde komma var flaggrugby, men jag träffade en tjej som tippsade mig om salsakurser. Låter skoj tycker jag!
Mitt nya irländska telefonnummer är: +353-870545577

Nu sitter man här och är allmänt nervös och dallrig i knäna. Klockan 16.30 bär det av och innan dess ska man hinna kramas, gråta, lova att skriva och ha rejäl resfeber. Jag sov faktiskt bra i natt ( är det någon som är förvånad, jag är ju "flickan som kan sova överallt", det är min superkraft), men känner mig ändå rätt mosig. Kan förstås vara resfebern som sätter in ett anfall.
Det är så hopplöst jobbigt att säga hejdå! Jag trodde att jag var härdad efter ett två års långdistansförhållande, men jag har upptäckt att inte alls är härdad utan alldeles normalt, jobbigt blöthjärtad och sentimental. Att säga hejdå till fotbollslaget var en pärs, det var ju ganska många man tycker om på samma gång. Dessutom är jag skapligt sentimental med Lidingövallen, både grus- och gräsplanen! Även om jag bara är borta till jul känns det som om jag säger hejdå för ett helt år, jag hinner ju bara mellanlanda i Sverige i ca. en vecka innan det bär av till Asien, så jag passar på att säga hejdå lite extra. Igår hade jag ett ordentligt kramkalas med Nompa och Fia och i förrgår med Bea och Bengan, dessemellan har jag hunnit säga på återseende till folk minst en gång var trettionde sekund känns det som.
Nu pirrar det i magen,
nästa gång jag skriver blir det från Dublin!