Humbleness begins at Koh San Road
I feel better now, but my miss inependent illusion is shaken. That's probably for the good of things. I meen; why be independent when you have such a wonderful family at home, caring, loving? And such wonderful friends too! Who was I to think I could do without them? Lucky they are just an e-mail away. I will never again think I'm doing this alone! Alskar er allihop!
By the way; Koh San Road is crazy. Bangkok is huge. Jossan is the best travel mate one could ask for. I guess thats that.. Oh and one more thing; we went to The Grand Palace yesterday and it was amazing. Now there's something to make you humble.. the Emerald Buddha made my knees weak.
Keep your head cool... I'm trying to.
ååh...nusse, stackars liten!!! känner medlidande i djupet av mitt hjärta!!! jag vet ju hur det känns, men tänk positivt...det kan ju inte bli värre...hihi
saknar dig massamassa!!!
Pusspuss älskar
Skönt att du är på benen igen. Hälsa Kambodja...
Kram
Jag följer dig etapp för etapp, och tycker du skriver jättebra. Och små matförgiftningar får man nog tyvärr räkna med när man är ute i stora världen. Hoppas du får vara frisk ett tag nu...
Kramar från Lena och mig
/Janne
Hej gumman, hör av dig vi har goda nyheter.
Kram
So true about the 'independence lost' thing! Sounds like Jossan is your surrogate mum! That's cute!
You never told us what exactly you ate to get food poisoning though! I remember I fell in love with vegetarian food when I was in Asia!
And go a street or two parallel from Koh San Road for a slightly funkier area with great bars and insect snack vendors!