mickan in world

Rapport fran Dublin. Vadret har varit stralande vackert i tva dagar och jag har nastan blivit solbrand. I torsdags var Conor har och halsade pa, for alla er som inte vet vem det ar sa ar det en irlansk folkmusikspelare som jag traffade forra gangen jag var i Dublin, Bea och Bengan vet precis vem det ar. Vi hade en jattetrevlig dag som vi mestadels spenderade promenerandes i solskenet. Han bjod pa lunch pa ett liten lunchrestaurant som heter Harrys och som jag har spanat pa i nagra dar. Det var kul att vara med en jamnarig, har inte traffat nan sen jag akte fran Sverige. Vi ska ses pa sondag igen och da ska vi ta en tur inne i sjalva Dublin. Igar hade jag mina sista lediga timmar pa ett tag, nar Ebba och Ottie var i skolan, sa jag passade pa att ta en forsta svang in till Dublin city. Ville dels kolla hur DART-tagen funkar ocksa ville jag ha lite omvaxling och kolla in la Ciudad! Jag gick av vid Tara station och vandrade langs med the Liffey (floden) tills jag kom till de valbekanta neighbourhoodsen i Temple Bar. Jag tog en liten nostalgirunda forbi Oliver st. John's Gogartries (dar jag bott bada gangerna jag varit i Dublin) svangde upp forbi Starbuck's (frekvent anvant bakisstalle), trallade upp for Grafton Street och kopte en harspray pa Boots. Nar jag kom upp till St. Stephen's Green horde jag att nagra tjejer snacka svenska, sa jag haffade dem och det visade sig att de kom hit i mandags och att de skulle stanna har till jul och jobba. What do you know!? Jag snackade med dem en stund och vi bytte nummer. Synd att jag ar barnvakt bade ikvall och igarkvall for de fragade om jag ville med ut. Jag hoppas pa nasta helg!Igar var jag med Ottie och Ebba pa bio for ovrigt. Vi sag John Tucker must die, en hyfsad highschoolrulle.Nu maste jag kila, ska lamna Ottie hos en kompis.Just det, jag anmalde mig till en kurs i creative writing igar. Tio veckar 2h per vecka, hoppas att det blir skoj!

Life goes on in Dublin... Jag börjar komma in i gängorna, hittar till alla två skolor som jag hämtar och lämnar på.. Jag är också en hjälte i köket, har lyckets med både fläskpannkaka och grönsakspaj, ikväll blir det köttfärssås. Som ni kanske förstår av min maträttsutläggning har det inte hänt särskilt mycket än. Jag bidar min tid.
Jag upptäckte Dun Laoghaire by night i förrgår, alltså jag tog mig en joggingrunda efter mörkrets inbrott, mycket spännande. Det är faktiskt riktigt vackert här.. det finns en stor hamn och om man springer ut på piren så kan man sitta under fyrtornet och se ut över ljuset från hela Dublin på andra sidan vattnet. För att fullkomliggöra "Lady och Lufsen"-stämningen står det en man med banjo och skrålar romantiskt bakom muren. Jag har också upptäckt ett trevligt café som jag har gjort till mitt stammiscafé, dvs jag har varit där två gånger. 
Idag åkte Lena (mamman) och Margatera (mormorn) hem till Sverige och blir borta till söndagmorgon, så jag är heltidsbarnvakt tills dess vilket är en aning trist, ingen partyhelg för mig. Men på söndag ska jag åka in till Dublin, jag ska gå och fika med en potentiell kompis som Lena teamat upp mig med. Vi får se hur det går.
Annars kan jag rapportera att jag dragit på mig den obligatoriska Dublin-förkylningen och snörvlar som attan och har ont i halsen. Inte kul, det hämmar mig en smula. Dessuton har jag skurit mig i pekfingret och bränt mig på lillfingret. Annars är det finfint!
Just det, internet suger här, så det är därför jag studsar in och ut på msn. Ni får stå ut med det.

Första dygnet i Dublin är till ända och det har varit ett roligt men hektiskt dygn. Jag blev hämtad av familjen på flygplatsen igår och slogs direkt av hur trevliga de var. Ottilia, som är nio år, formligen slängde sig om halsen på mig och började genast fråga om när jag skulle lära henne spela fotboll. Lena, som är mamman i familjen gör verkligen allt för att jag ska känna mig som hemma och mormor Margareta har visat mig runt i byn hela dagen idag. Huset är verkligen urmysigt, och mitt rum är en dröm, den är som en egen lägenhet (nästan), jag har i alla fall soffa, tv, öppen spis och havsutsikt. Inte illa pinkat! Idag har jag mest gått hela dagen, kollat in byn (som hade misstänksamt  många slaktare och apotek, men annars var riktigt trevlig), hämtat Ebba, tolvåringen, (blyg och smart tjej) i skolan och väntat vid fel dörr i en halvtimme i regnet ( det misstaget gör jag inte om) jag har också varit på öppet hus på en skola här i närheten, jag funderar på att ta en kvällskurs. Tyvärr verkar det inte finnas något fotbollslag här, det närmaste jag kunde komma var flaggrugby, men jag träffade en tjej som tippsade mig om salsakurser. Låter skoj tycker jag!
Mitt nya irländska telefonnummer är: +353-870545577

Nu sitter man här och är allmänt nervös och dallrig i knäna. Klockan 16.30 bär det av och innan dess ska man hinna kramas, gråta, lova att skriva och ha rejäl resfeber. Jag sov faktiskt bra i natt ( är det någon som är förvånad, jag är ju "flickan som kan sova överallt", det är min superkraft), men känner mig ändå rätt mosig. Kan förstås vara resfebern som sätter in ett anfall.
Det är så hopplöst jobbigt att säga hejdå! Jag trodde att jag var härdad efter ett två års långdistansförhållande, men jag har upptäckt att inte alls är härdad utan alldeles normalt, jobbigt blöthjärtad och sentimental. Att säga hejdå till fotbollslaget var en pärs, det var ju ganska många man tycker om på samma gång. Dessutom är jag skapligt sentimental med Lidingövallen, både grus- och gräsplanen! Även om jag bara är borta till jul känns det som om jag säger hejdå för ett helt år, jag hinner ju bara mellanlanda i Sverige i ca. en vecka innan det bär av till Asien, så jag passar på att säga hejdå lite extra. Igår hade jag ett ordentligt kramkalas med Nompa och Fia och i förrgår med Bea och Bengan, dessemellan har jag hunnit säga på återseende till folk minst en gång var trettionde sekund känns det som.
Nu pirrar det i magen,
nästa gång jag skriver blir det från Dublin!

Mitt livs första fisk.. men jag fick vänta ända till kvällen med att äta den.. kunde dock inte låta bli att smaka lite. Nöjd Naomi bredvid.

Jag tog den här bilden från vår lägerplats, första kvällen i Lappland. Jag, naomi och Fia traskade från Kvikkjokk till Saltoloukta under en underbar vecka i Juli. Jag fick en jättefisk i den här sjön, men den slet av linan.. attans!

Hejsan alla mina små vänner!
Nu har jag skapat en blogg så att ni kan hålla koll på mig och mina förehavanden nu när jag lämnar moder Svea. Fast egentligen är det lika mycket för att ni ska kunna uppdatera mig om vad som händer i era liv. För att träna lite tänkte jag ladda upp mina sommarhistorier på den här sidan, får se hur det går. Jag får nog plinga på Bengan och Bea för hjälp snart. Jag är ju inte direkt känd för min tekniska uberkompetens.
Då ska vi se...